Vladimir Antonov är född 1975 i Uzbekistan. Antonov har examen i ekonomi från ryskt universitet, Plechanovs ryska ekonomiska akademi, 1998. 2008 tog han även en MBA-examen i nationalekonomi, Ryska statens akademi för nationalekonomi.

Vladimir Antonov karriär och Konvers Group

Efter sin examen, 1998, har han arbetat inom bankverksamhet. 2004 blev han styrelseordförande för Konvers Group som han tillsammans med sin pappa Alexander Antonov är ägare av. Konvers Group (International Financial Group Convers Group).

Konvers Group är en bank som grundades 1989 och ger lån till icke-ryska medborgare. Bankverksamheten riktar sig istället mot personer och företag i Europa.

Vladimir Antonov är även styrelseordförande i den litauiska banken Snoras.

Spyker

2007 köpte Snoras 29,9% av aktierna i Spyker. Som största delägare i Spyker hade Vladimir Antonov stort i inflytande i Spyker. Dock sålde han aktierna i Spyker när Spyker köpte upp SAAB. Antonov uppger att han är långivare till Spyker.

SAAB och Spyker

Det Holländska tillverkaren av exklusiva sportbilar Spyker köpte i januari 2010 SAAB av General Motors. Som villkor för affären var Snoras tvungen att sälja sina aktier i Spyker och får inte enligt avtalet mellan Spyker och General Motors köpa in sig i Spyker förrän 2016.

Anledningen till att General Motors inte vilje sälja SAAB så länge Snoras var delägare i Spyker grundades på att GM misstänker att Vladimir Antonov är inblandad i olaglig penningtvätt och förbindelser med ryska maffian. Ryktet grundar sig på rapport som svenska Riksgälden och SÄPO gjorde under hösten 2009. SÄPO skickade vidare rapporten till FBI.

I december 2010 skrev Dagens Industri att två oberoende rapporter friar Vladimir Antonov från anklagelserna.

Enligt Dagens Industri (2011-01-13) är General Motors beredd att ompröva sitt beslut då olika rapporter slagit fast att han är oskyldig till det som han tidigare anklagats för. Vladimir Antonov har lagt ner stora resurser på att rentvå sig från anklagelserna och kan komma att köpa in sig i Spyker.

Vladimir Antonov har stora planer för SAAB. I olika artiklar har han uttalat att han vill bygga bilfabrik i Ryssland som ska tillverka budget bil för ryska marknaden. Bilen ska få eget märke men teknologin ska köpas från SAAB. Han finns skillnader mellan Volvo och SAAB. Volvos kinesiska ägare vill bygga Volvo bilar i Kina som ska konkurrera med BMW och Mercedes. Antonov planera istället för att bygga budget bilar. Fabriken ska förläggas i Kaliningrad och kunna stå klar sommaren 2011.

Fördomar mot Ryssland

Vladimir Antonov gick till angrepp i New York Times 2010 där han anklagar europeiska företagare att har fördomar mot ryska investerare.

Torbjörn Becker, chef på Östekonomiska Institutet på Handelshögskolan i Stockholm, konstatera att det oftast är befogat med frågor när ryska företag gör investeringar. Dock blir diskussionen ofta obalanserad när Ryssland är inblandad.

Förmögenhet

Enligt engelska Wikipedia uppskattas Vladimir Antonovs förmögenhet till 300 miljoner US dollar, ungefär 2 miljarder kronor. Han rankas som den 187:e rikaste personen i Ryssland.

Född 1966. Uppskattad förmögenhet 11,2 miljarder dollar, 4:e rikast i Ryssland, nr 50 i världen enligt Forbes.

Roman Abramovich Arkadyevich (Abramovitj Arkadjevitj) är förmodligen mest känd för att äger fotbollsklubben Chelsea. Han har investerat några miljarder kronor i Chelsea. Chelsea köpte Abramovich juni 2003 för 140 miljoner pund. Han har investerat över 100 miljoner pund.
Karriär

Under militärtjänstgöringen sålde Roman Abramovich stulen bensin till underofficerare. Efter militärtjänstgöringen började han arbeta som gatuförsäljare och som mekaniker på en fabrik.

Hans första fru Olga hade 2000 rubel med sig in i äktenskapet. För dessa rubel köpte Abramovich parfym, deodoranter, strumpbyxor och tandkräm som såldes på svarta börsen. Efterhand utvecklades affärerna till att omfatta även andra varor.

I och med det mer öppnare Sovjetunionen fanns det möjligheter att starta företag. Tillsammans med sin fru startade de en fabrik som tillverkade dockor. Det blev en framgång. Roman Abramovich kunde köpa upp andra mindre företag för intjänade pengar.

Mellan åren 1992 och 1995 startade han fem företag som inom konsumentvaror. Den stora framgången kom med handel av olja.

Redan 1992 hamnade Abramovich i trassel med myndigheterna. Han lyckades omdirigera ett tåglast med diesel, värt 3,8 miljoner rubel. Abramovich släpptes efter det att han samarbetat med myndigheterna och ersatt oljan.

1993 bildade Abramovich Mekong. Mekong handlade med olja från Noyabrsk. Genom sitt bolag Mekong kom Abramovich i kontakt med Boris Berezovsky. Berezovsky var god vän med president Jeltsin. Genom Berezovsky blev även Abramovich god vän med Jeltsin.

Abramovich och Berezovsky bildade tillsammans Runicom som 1995 köpte oljebolaget Sibneft. Köpet ingick i det kontroversiella lån-mot-aktier-programmet. De fick köpa Sibneft till betydligt lägre pris än marknadsvärdet. Abramovich har medgett att han betalade enormt stora mutor för att få köpa bolaget samt betalade för att få skydd mot maffian. Förutom oljebolaget fick de även köpa bolag inom aluminium.

Köp av bolag inom aluminium utlöste ett mindre krig. Mord på smältverkschefer, metallhandlare och journalister förkom.

Det finns många turer kring Abramovich affärer med Berezovsky. Berezovsky stämde Abramovich på miljardbelopp, som grund anfördes att Abramovich trakasserade Berezovsky så att den sålde aktier än det verkliga beloppet. Abramovich hävdar att han betalt stora summor till Berezovsky för att slippa framtida krav, Abramovich $ 1,3 miljarder till en mellan hand. Källa.

Roman Abramovich politiska karriär

Roman Abramovitch blev 1999 invald i Duman som representant för Tjuktjien, en region i nordöstra Ryssland med en yta som är större än Sverige.

Abramovich blev vald till guvernör för Tjuktjien år 2000. På egen ansökan avgick han som guvernör 2008.

Under sin tid som guvernör tillförde han 1,3 miljarder US dollar till Tjuktjien och bidrog till att regionen fick fart på ekonomin och förbättrade levnadsomständigheter

Roman Abramovitch har goda förbindelser med Putin. Källa.

Då Jeltsin levde hade han goda kontakter med honom också.

Enligt uppgifter besöker han sällan Ryssland.

Bor

Abramovich bor flott i centrala London. Har ett gods i West Sussex. Har även en fastighet i Aspen, USA.

Han gillar att leva flott. Har en Boeing 767, tre helikoptrar (Eurocopter) samt ett antal fartyg. En av fartygen som han äger är på 370 fot lång, 112 meter.

I sin flotta av bilar ingår Maybach 62 limousiner som är skottsäkra. Säkerheten värdesätter han, har 40 livvakter.

Mer information finns på Wikipedia.

Platon Lebedev är född 1956, gift och har fyra barn. Lebedev har examen i industriell ekonomi. Från 1981 till 1989 arbetade han som chef för ekonomi och planeringsavdelningen för V/O Zarubezhgeologia, som tillhörde ministeriet för geologi och handelsfrågor.

Karriär

Platon Lebedev var med och grundade Menatep tillsammans med Michail Chodorkovskij. Han var chef för Gruppen Menatep som förutom var en bank även ett holdingbolag som ägde aktier i Yukos och andra ryska företag bland annat inom konstgödsel.

Under åren 1991 till 1995 var Lebedev tillförordnad ordförande i Menatep, 1996 var han vice ordförande i exekutivkommittén i Yukos samt vice ordförande i dess verkställande utskott samt ordförande i Yukos raffinaderi. Lebedev var en av de som arbetade med att Yukos aktien skulle noteras på utländska börser.

Fängelse

Platon Lebedev arresterades 2 juli 2003, ett par månader innan Chodorkovskij häktades. Många tolkar arresteringen av Lededev som en varning till Chodorkovskij.

Han dömdes 2005 för otillåten skatteflykt.

Lebedev grepps på Vishnevsky militärsjukhuset där han vistades. Han nekades fortsatt läkarbehandling vilket fått internationell kritik. Det finns farhågor att han under fängelsetiden blivit allt sämre.

Dömd en andra gång

Platon Lebedev dömdes 27 december för stöld av olja från Yukos. Hur långt fängelsestraff han får är ännu inte känt då det tar flera dagar att läsa upp domen. Det spekuleras i att han får 14 års fängelsestraff men får räkna av de åren som han suttit fängslad, i praktiken 6 år.

• Född 1963-06-23 i Moskva
• Ingenjörsexamen i kemi 1986
• Vice ordförande i Komsomol (det kommunistiska ungdomsförbundet) vid universitet
• Startade ett café 1986
• Importerade datorer och teknisk utrustning samt även sprit, 1987
• Importföretaget omsatte 1988 10 miljoner USD, cirka 70 miljoner kronor.
• Grundade den första ryska privatägda banken Menatep 1989.
• Köpte oljebolaget Yukos 1996.
• Häktad 25 oktober 2003
• Dömd till nio års fängelse 31 maj 2005
• Nytt åtal 1 mars 2009 förskingring och penningtvätt.

Michail Chodorkovskij hade tidigt höga ambitioner. För att komma någonstans i det Sovjetiska samhället gick han med kommunistiska ungdomsförbundet Komsomol, vid universitet där han studerade kemi. Han blev vice ordförande. Chodorkovskij sökte till forskarutbildning vid universitet efter avslutad examen men ska ha nekats till detta på grund av att hans pappa är av judisk börd.

Det är bakgrunden som medlem i Komsomol och de judiska banden som skulle föra honom till att bli den rikaste i Ryssland och enligt Forbes magazine var han den 16:e rikaste personen år 2004.

Michail Chodorkovskijs ambitioner är att bli Rysslands president.

Affärsmannen Michail Chodorkovskijs

I och med Glasnost och perestrojka kunde han 1986 öppna ett café. 1987 fick han tillåtelse att importera datorer. Enligt uppgifter ska han även ha importerat sprit. Import och exportverksamheten ska ha uppgått till 70 miljoner kronor 1988.

Med hjälp av kontakter från universitet och inom den kommunist partiet fick han tillsammans med Platon Lebedev starta den första privatägda banken i Sovjetunionens historia 1989, Menatep.

Bankverksamheten tillsammans med importverksamheten möjliggjorde att han 1995 kunde förvärva oljebolaget Yukos. Yukos grundades av den ryska regeringen 1993 och tillfördes 20 % av Rysslands oljetillgångar. Köpet av Yukos blev kontroversiellt då det hävdas att Chodorkovskijs kom över bolaget för en bråkdel av vad det var värt. Köpet möjliggjordes av att han hade goda förbindelser med Jeltsin.

Det har även förekommit blodsutgjutelser som kan knytas till Yukos. Alexei Pichugin, som tidigare var säkerhetschef för Yukos, har dömts för flera fall av mord och mordförsök. Chodorkovskijs har dock inte personligen anklagats för mord eller mordförsök.

Chodorkovskijs stöde Jeltsin ekonomiskt och ska därmed ha öppnat upp vägen för köp av Ryska tillgångar samt fått insider information som banken Menatep kunnat använda för att göra ekonomiska klipp.

Internationella kontakter

Michail Chodorkovskij fick goda internationella kontakter genom sin verksamhet import och export.

Han blev populär bland många av västvärldens ledare. Inbjudan till olika arrangemang och middagar duggade tätt. Bland anant blev han inbjuden till en exklusiv middag i Washington är vice presidenten Dick Cheney samt Condoleezza Rice var några av de 15 gäster.

Politiska ambitioner och åtalet

Michail Chodorkovskij stödde många oppositionella partier i början av 2000-talet. Han uttalade själv att han tänkte ställa upp mot Putin i presidentvalet 2004.

Chodorkovskij blev alltmer självsäker. Trots att andra oligarker gick i landsflykt i rädsla av att bli fängslade fortsatte han att utmana Putin.

Putin lär ha sagt till oligarkerna att han skulle ha överseende med hur de kom över sina rikedomar om de höll sig borta från politiken, stödde honom politiskt samt betalade sina skatter. 2003 flydde Vadim Gusinskij och Boris Berezovskij Ryssland.

Chodorkovskij lät sig inte skrämmas utan tog till hårda ord mot Putin den 20 februari 2003 i möte i Kreml. Putin blev rasande och gav Igor Setjin i uppdrag att sätta stopp för Chodorkovskij.

Chodorkovskijs greps den 25 oktober. Den 30 maj 2005 dömdes han till fängelse i nio år som senare mildrades till åtta år för skattefusk. Skattefusket bestod i att dotterbolag till oljebolaget Yukos bildades i områden som hade lägre bolagsskatt än övriga Ryssland, av regionalpolitiska skäl.

Meningen var att Michail Chodorkovskij skulle lämna fängelset 2011 som en fri man. Putin och hans anhängare vill dock att han ska förbli bakom galler.

Den 31 mars 2009 åtalades han på nytt för förskingring av olja. Åklagaren yrkade på 14 års fängelse. Den 15 december 2010 skulle domen ha fallit. Utan motivering flyttades domen fram till 27 december.

Det spekuleras kring att det pågår en maktkamp mellan nuvarande presidenten Medvedev och premiärminister Putin. Medvedev vill få ordning på korruptionen och det dåliga rykte som ryska domstolsväsende har, Putin vill ha Michail Chodorkovskij bakom galler.

Medier i väst har tagit Michail Chodorkovskij sympati då det mer eller mindre framgår att han fängslat av politiska skäl än juridiska.

Det går inte utesluta att Michail Chodorkovskij har gjort sig skyldig till en rad brott i samband med förvärv av Ryska tillgångar. Men han är inte åtalad för detta utan för andra saker som hänt i bolaget.

En sak som ofta glöms bort när oligarkerna kunde ta över naturtillgångar som olja var att oljebolagen hade höga skulder och att världsmarknads priset på oljan var låg. Oljepriset har successivt ökat vilket har orsakat de stora vinsterna.

Dömd på nytt 2010-12-27

Michail Chodorkovskij är dömd på nytt, för stöld av olja ur sitt oljebolag Yukos. Just nu är det ont om information eftersom bara ett fåtal journalister tilläts komma in. När den fällande domen hade lästs upp kördes journalisterna ut, därför finns det i skrivande stund ingen information om hur länge han ska sitta i fängelse.

Dn och Svd

Artiklar

Mikhail Khodorkovsky – wiki

Yukos – wiki

Bank Menatep

Khodorkovskycenter.com

Historien om Michail Chodorkovskij – affärsgeniets uppgång och fall

Maktstrid avgör Chodorkovskijs öde

Sovjetunionen stod för en makalös kontrollapparat. Folket led brist på allt medan Sovjetunionen planerade sin produktion efter sina femårsplaner. Efterfrågan på prylar från väst var enorm, nästan ingen import förekom. Trots den hårda kontrollapparaten kunde en del smuggla in varor från väst genom att muta sig fram, det låter otroligt men mutor och risker kan ta sig igenom de flesta kontrollapparater.

Gorbatjov försökte mjuka upp Sovjetunionen med Gorbatjov perestrojka och glasnost. Gorbatjov öppnade upp för privatverksamhet men bristen på allt gjorde att varor från väst kunde säljas med stora vinster på svarta marknaden.

Sovjetunionen stängde in sig själv efter andra världskriget. Istället för att uppmuntra initiativtagande styrde staten allt. Sovjet lyckades aldrig bygga upp en stabil ekonomi som kunde förse folket med basbehoven som mat och kläder. Köerna utanför affärerna ringlade sig långa, det fanns inget att köpa. Sovjet satsade enormt på sitt försvar istället för utveckla det civila samhället.

Ronald Reagan deklarerade att han skulle rusta Sovjet till döds. Reagan genomförde under sin presidenttid en enorm satsning på försvaret. Sovjetunionen försökte hänga med i kapprustningen men förlorade slaget, landets ekonomi knäcktes på grund av de stora försvarsutgifterna.

När Gorbatjov kom till makten var Sovjet ekonomiskt bankrutt. En mer öppen ekonomi och demokratisering av samhället skulle få landet på fötterna. Men andra ville annorlunda.

19 augusti 1991 blev Gorbatjov kidnappad av konservativa politiker inom kommunistpartiet. Armen stödde kuppen men blev ett fiasko då Jeltsin klev upp på en stridsvagn. Jeltsins mod och folkets resning krossade kuppförsöket. 22 augusti frigavs Gorbatjov. Gorbatjov förstod förmodligen inte vilken hjälte Jeltsin hade blivit då han satt isolerad i sitt sommarhus. Gorbatjov tvingades avgå den 25 december 1991.

Sovjetunionen upplöstes och Jeltsin blev Rysslands president. Väst hade stora förhoppningar på Jeltsin. Dock blev inte han lika bra president som det fanns förhoppningar om.

Under Jeltsins presidenttid såldes ryska tillgångar ut billigt till de som kom att kallas Ryska oligarker. Personer som skaffat sig en förmögenhet på den svarta marknaden kunde med hjälp av mutor samt brukande av våld köpa statliga tillgångar och i del fall även få de gratis. Även tjänstemän och högt uppsatta politiker kunde roffa åt sig av ryska tillgångar.

De ryska oligarkerna var mer intresserade av att vältra sig i lyx än att utveckla företagen som de la under sig. Oligarkerna blev snabbt impopulära.

Kända ryska oligarker

De mer känd oligarkerna är:

• Michail Chodorkovskij
• Vladimir Potanins
• Roman Abramovich
• Oleg Deripaska
• Vladimir Jewtuchenkow
• Michael Friedman
• Vagit Alekperov
• Alexeij Mordashow

Oligarker under Jeltsin eran

Nedanstående oligarker utpekas till att ha skott sig under den tid Jeltsin var president. De hjälpte Jeltsin ekonomiskt under hand återvals kampanj 1996. Som tack fick de insider information om ekonomin som de kunde använda för att göra nya klipp.

• Boris Berezovskij
• Michail Chodorkovskij
• Alex Konanykhin
• Mikhail Fridman
• Vladimir Gusinskij
• Vitaly Malkin
• Vladimir Potanin

President Vladimir Putin oligarker

Folket fick det inte ekonomiskt bättre under Jeltsins ledning utan snarare sämre. Folket började längta tillbaka till Sovjetunionen. Jeltsin avgick helt plötsligt den den 31 december 1999 och Putin blev tillförordnad president. Några månader senare valdes han till president.

Michail Chodorkovskij var en av oligarkerna som bistått Jeltsin ekonomiskt. När Michail Chodorkovskij förklarade att han avsåg att ställa upp i president valet blev han 2003 arresterad på grund av bedrägerimisstanke. 2005 dömdes han till nio års fängelse för bedrägeri, straffet reducerades senare till åtta år.

Michail Chodorkovskij har väckt stor internationell intresse då många menar att han dömdes till fängelse på grund av att han utmanade Putin om presidentmakten. Många har gjort liknade transaktioner som Michail Chodorkovskij men har inte blivit arresterade.

Vad står oligarkerna för?

Oligarki är ett politiskt begrepp som syftar på fåmannavälde. Ryska oligarker är en grupp affärsmän som snabbt blev rika på grund av att de kunde köpa ryska tillgångar för spottstyver. Ett fåtal som fick denna möjlighet.

Roberto Calvi var ordförande för Banco Ambrosiano, som i början av 1980-talet anklagades för samröre med
italienska maffian.

Affären blev inte bättre av att Banco Ambrosiano ägdes av Vatikanen, Vatikanen var den enskilt största delägare.

Roberto Calvi internationell bankman

Roberto Calvi affärsmetoder gick i korthet ut på att utnyttjade sina kontakter som han hade i olika internationella banker. Detta nätverk av kontakter använde Roberto Calvi till att överföra Banco Ambrosianos pengar ut ur Italien.

Roberto Calvis förskingring av Banco Ambrosiano pengar ledde till att bank gick i konkurs. Konkursen var oväntad och blev känd över hela världen. Intresset för denna konkurs var stor världen över på grund av Vatikanen var delägare i banken. Det saknades pengar i storleksordningen 700 miljoner och 1,5 miljard US-dollar.

Roberto Calvi arresterades och dömdes till fyra års fängelse. Han överklagade och i väntan på nästa rättegång blev han frisläppt. När Roberto Calvi blev frisläppt såg han sin chans att fly från Italien. Han hittades hängd i Blackfriars Bridge, som ligger i London, några dagar efter sin flykt från Italien.

Polisen i England konstaterade att det var ett självmord. Det fanns de som var tveksamma till att det verkligen rörde sig om ett självmord. Många var övertygade om att det var ett mord. Efter påtryckningar av Italien gjordes 1992 en förnyad undersökning av hur Roberto Calvi dog. En ny utredning kom fram till att det var ett mord och inte självmord. Mordet fick aldrig sin lösning. Det finns anledning att misstänka att maffian var inblandad. Flera som var inblandade i affären hittades mördad på olika ställen, bland annat en journalist som skrev om affären mördades också.

Bankir André Oscar Wallenberg

Bankir André Oscar (AO) Wallenberg, (1816 -1886), bankman, politiker och publicist,
samt riksdagsledamot från 1853 till sin död.

AO Wallenberg grundade Stockholms Enskilda Bank 1856, föregångaren till dagens SEB.
Stockholms Enskilda Bank hämtade inspiration från det franska bankväsendet, som byggde på enskilda insättningar
och på nymodigheter som postremissväxeln än de äldre privatbankernas sedelutgivning.
André Oscar Wallenberg var verkställande direktör i företaget fram till sin död 1886.

AO var energiskt verksam som tidningsman, bidrog till ökade rättigheter för kvinnor men var skeptisk till
böndernas makt och till kraven på demokrati.

AO Wallenberg, efterlämnade

AOWallenberg fick flera söner, två av dem arbetade vidare med att utveckla banken;

Wallenberg, Knut Agathon (KA), 1853–1938, bankman och politiker. Tog över ordförandeposten
i banken efter AO:s död.

Wallenberg, Marcus (senior), 1864–1943, bank- och industriman, halvbror till K.A. Wallenberg.
Efter juristutbildning utnämndes han 1890 till vice häradshövding och kallades därefter allmänt för ”häradshövdingen”.
Wallenberg hade en rad internationella uppdrag, bl.a. ingick han i den svenska delegationen vid fredskongressen
i Versailles 1919. Marcus var verkställande direktör i Stockholms Enskilda Bank 1911–20 och bankens styrelseordförande från 1938, efterträdde sin bror KA.

Marcus (senior) Wallenberg efterlämnade:

Wallenberg, Jacob, 1892–1980, bankman, son till Marcus Wallenberg (senior).
Han var verksam som VD (1927–46) och styrelseordförande i Stockholms Enskilda Bank.
Han medverkade bl.a. vid rekonstruktionen av svenskt näringsliv efter Kreugerkraschen
(bl.a. av Svenska Tändsticks AB).

Wallenberg, Marcus (junior), 1899–1982, bank- och industriman,
son till Marcus Wallenberg (senior). Han intog en dominerande ställning inom svenskt näringsliv.
Tillsammans med brodern Jacob Wallenberg ledde han Stockholms Enskilda Bank, där han var verkställande
direktör 1946–58 och styrelseordförande 1969–71 samt 1972–76 (i Skandinaviska Enskilda Banken),
därefter hedersordförande.

Marcus (junior) Wallenberg, efterlämande

Wallenberg, Marc, 1924–71, bankman, son till Marcus Wallenberg (junior). Han var VD i Stockholms Enskilda Bank 1958–71. Under hans tid förbereddes sammanslagningen med Skandinaviska Banken (genomförd 1972).

Wallenberg, Peter, född 1926, industri- och finansman. Han började inom Atlas Copco där han avancerade till vice VD innan han 1971 knöts till Skandinaviska Enskilda Banken. Efter fadern Marcus Wallenbergs (junior) död 1982 trädde han fram som ledare för Wallenberggruppen och har skickligt hävdat dess ställning inom svenskt näringsliv.

Wallenberg, Jacob, född 1956, bankman, son till Peter Wallenberg. Han efterträdde sin far som VD för S-E-Banken 1997 och blev dess ordförande efter sammanslagningen med Trygg-Hansa samma år.

Wallenberg, Marcus, född 1956, bankman, son till Marc Wallenberg. Efter några år vid bl.a. SE-Banken i Stockholm och London blev han 1994 vice VD samt 1999 VD för Investor AB.

Michael Milken finansmannen som gav skräpobligationer ett ansikte.

Michael Milken skapade junk bonds

En junk bonds, på svenska skräpobligationer, är en ett lån med hög risk och hög ränta. Tekniken går ut på att ge ut obligationer med hög ränta. Eftersom det är företag med dåliga finanser innebär det även en hög risk. Men det finns inga gränser för risktagandet om chanserna till stora vinster finns i kalkylen.

Michael Milken hjälpte företag som inte fick lån i bankerna att ge ut junk bonds. Pengarna användes till att finansiera kontrollposter i olika företag. Med hjälp av kontrollposten går det på olika sätt plocka ut pengar för att finansiera uppköpet. Upplägget i sig är olagligt men det finns alltid kreativa personer som får det att se lagligt ut.

Michael Milken tjänande på några år ihop en förmögenhet på några miljarder. Sagan kunde ha slutat där, men girigheten känner inga gränser.

Det visade sig att Michael Milken sysslade men allehanda olagliga affärer som insidehandel, bedrägerier och många andra ekonomiska brott. Det sägs att SEC, amerikanska finanspolisen, började intressera sig för honom 1979. 1989 häktades han och året efter gick han med på att erkänna några av brotten mot strafflindring. Åklagare i målet erbjöd honom tio års fängelse. Åklagaren har sagt i intervjuer att han borde fått mer än 40 års fängelse.

Efter knappt två år frigavs Michael Milken. Michael Milken fick livstids näringsförbud men det stoppade inte honom att fortsätta med finansaffärer. Böterna blev 47 miljoner dollar. Men det var inga problem för honom att betala. Michael Milkens förmögenhet uppgick till en miljard dollar när han frigavs från fängelset. 2007 uppskattades hans förmögenhet till hela 2,1 miljarder dollar.

Norditalienska bankirfamiljerna var födda. Norditalienska bankirfamiljerna gjorde affärer med alla oavsett religiös tillhörighet. Således blev både kristna, muslimer och judar kunder till bankirfirmorna i Florens, Pisa och Venedig. De norditalienska bankirfamiljerna lånade ut till fast ränta En viktig skillnad mellan Tempelherrarna och de norditalienska bankirfamiljerna var att de senare lånade ut till vanliga människor. Tempelherrarna hade bara gjort affärer med adeln

Norditalienska bankirfamiljerna fanns överallt där det behövdes krediter, vid alla viktiga handelscentrum.
De ställde upp bänkar och bord, från vilka de inte enbart sålde varor utan växlade valutor och lånade ut pengar.
Den moderna banken föddes. Ordet bank kommer från italienska som betyder ”bänk” eller ”bord”. Från italienskan spred sig orden ”bank”, ”banco” och ”banque” till alla europeiska språken.

Det har alltid förekommit någon form av penningutlåning. Det nya var att bankirfamiljerna erbjöd ”papperslappar”
istället för hantering av guld och silver. Papperslapparna var växlar, en slags skuldförbindelse.

Det som gjorde det svårt för norditalienska bankirfamiljerna var kyrkans totala förbud mot ränta. I moseböckerna finns förbud mot att ta ränta (ocker) av sin broder. Judiska bankirer tilläts låna ut pengar mot ränta eftersom kyrkan ansåg att judar var förtappade. De ansågs inte vara bröder till kristna.

Rent praktiskt gick det till så att den som behövde låna gick till en bankir och skrev på en växel. Skriva på en växel innebär att man förbinder sig att betala en viss summa ett visst datum. Växeln innehöll inga uppgifter om hur mycket en person hade fått låna mot växel, det fanns alltså inga uppgifter om ränta eller liknande. För att vara helt säker på att kyrkan inte skulle uppfatta det som ränta skulle växeln lösas mot en annan valuta. Bankirer var alltså i praktiken inget annat än växlare, ett arbete som alla såg ner på. Bankirfamiljerna tjänade sina pengar mot ”avgifter” för hantering av växlar. Norditalienska bankirfamiljerna gjorde affärer med överklasen och därför mer ansedda än valutaväxlarna.